NE: Från grekiska bibliʹon [liten] bok och
therapeia [-p∊iʹa] tjänst .
biblioterapi = boktjänst
Vad är läsfrämjande? Svar: närheten till livet. Det är när
texterna angår oss som vi blir intresserade. Detta kan visa sig
i form av en inre förflyttning. Det som förflyttningen befäster
kan bli del i den psykologiska utveckling som pågår hos oss
alla.
Biblioterapisalongen är en långsam praktik. En plats för
existentiella samtal. Hit får man komma som man är, utan
förberedelser. Vi ger deltagaren lika mycket fokus som vi ger
till texten.
”Du har blivit sedd och du har blivit hörd och det är bra.”
Åsa
Biblioterapi handlar om att komma åt något genom att låta
det komma av sig självt. Det blir en övning i intuition.
En annans blick på det egna materialet kan ge perspektiv.
Vi är unika individer som också är lika. Vi kan ge varandra mer
än vi vanligen gör. Vi kan vara mer generösa och äkta inför
varandra – utan att det blir obekvämt eller skrämmande –
utan tvärtom intressant.
Människor längtar efter existentiella möten där livserfarenhet
är motorn. Det behöver inte vara mycket som sägs. Med små
medel kan vi komma in på spår av något, om vi värnar om
orden. Lyssnar på orden. Ger dem utrymme och låter dem få
betydelse. Via de andra runt bordet kan jag få fram saker om
mig själv.
”Nu går vi hem större än i morse.”
Lena
Biblioterapi är självreglerande. Vi utgår från att deltagaren
vet hur mycket som kan släppas fram här och nu.
”Jag vill skriva och läsa mig in i mig själv. Annars blir själen
ursinnig.” Maja
Vi pratar om inåtlyssning. Om att höra och få syn på sig själv
via biblioterapi. Om att inte leta efter något utanför sig själv.
Vi har med oss det vi behöver. Och det går att plocka fram.
Vi hävdar rätten till respektlöshet inför författarinstansen.
Det finns inget dolt där i texten, som du måste förstå. Du
börjar istället hos dig själv. Där finns textens mening. En
nyckel blir då att ställa författaren åt sidan för att texten ska
få plats att öppna sig och erbjuda läsaren något som känns
igen. Texten kan försiktigt bändas upp och användas. Den
utgör en yta för projektioner. Då visar sig att det finns inte en
text på bordet utan en textversion per deltagare. Vad händer
med mig när jag hör de andra säga saker om sin läsning?
Vad rör sig i mitt huvud? Och vad går just jag i gång på?
Vad är det som triggar mig, och väcker mina egna impulser?
Ett visst ord? En viss hållning i texten vi läser?
Vi sitter inte med textnycklar som ska befrias. Vi kan stanna
för dagen mitt i en dikt eller en novell utan att bli klara – och
det är OK.
”Vi har gläntat på dörrarna.” Inger
Länkar för dig som vill läsa mer om biblioterapi: